Som Voltaire sa: "vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt"

Man slås (nästan medvetslös) av att se hur man "slår mynt" av att krångla till saker.

Egentligen helt i onödan, för det enkla är ju svårt nog!
Nya termer uppfinns på löpande band. Man slår nästan knut på sig själv, i jakten på "säljande" argument. Är det någon som kan förklara skillnaden mellan "analys" och "djupanalys"?

Jag känner mig nästan tvingad att hålla med Einstein, han sa: "Det behövs ett nytt sätt att tänka, för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka".

Gång på gång bevisas det att det är en milsvid skillnad på teori och praktik.
De olika "aktörerna" vinner "goda referenser" på att lösningarna fungerar utmärkt i teorin, men varför inte se över hur de fungerar i praktiken?
Oftast fallerar lösningarna efter att fått vistas i verkligheten ett tag.

Vad är orsaken?
Man väljer att hänvisa till "slumpen".
Konstigt, hade inte den kunnat spåras i "analysen"?

Ett (själv-) lysande exempel är hur man handskats med "omstruktureringen" av resurserna i Landstinget i Sörmland.

Häng med i följande "tankevurpa":
Vi tittar på Sörmland på en karta.
Några "förespråkare" såg den "ultimata" lösningen i placeringen av två "välfungerande" sjukhus, ett i varje ända av länet (E- tuna och Nyköping).

Men har Ni sett? Vad är placerat ungefär i mitten på länet?
Katrineholm!
Fördelar: Centralt placerat, är inte längre än ca 8 mil, varifrån i länet man än åker. På ungefär samma avstånd finns tillgång till inte mindre än två universitetssjukhus.
Och för "lättare skador", kan man då anlita den lokala vårdcentralen, eller varför inte något av "satellitsjukhusen" i Eskilstuna eller Nyköping.

Sätt Er gärna ner med en kopp kaffe och begrunda detta.

Argument som "nu ser det ut som det gör", avvisas med frågan - Hur ska det se ut i framtiden?