Som Voltaire sa: "vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt"

Man slås (nästan medvetslös) av att se hur man "slår mynt" av att krångla till saker.

Egentligen helt i onödan, för det enkla är ju svårt nog!
Nya termer uppfinns på löpande band. Man slår nästan knut på sig själv, i jakten på "säljande" argument. Är det någon som kan förklara skillnaden mellan "analys" och "djupanalys"?

Jag känner mig nästan tvingad att hålla med Einstein, han sa: "Det behövs ett nytt sätt att tänka, för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka".

Gång på gång bevisas det att det är en milsvid skillnad på teori och praktik.
De olika "aktörerna" vinner "goda referenser" på att lösningarna fungerar utmärkt i teorin, men varför inte se över hur de fungerar i praktiken?
Oftast fallerar lösningarna efter att fått vistas i verkligheten ett tag.

Vad är orsaken?
Man väljer att hänvisa till "slumpen".
Konstigt, hade inte den kunnat spåras i "analysen"?

Ett (själv-) lysande exempel är hur man handskats med "omstruktureringen" av resurserna i Landstinget i Sörmland.

Häng med i följande "tankevurpa":
Vi tittar på Sörmland på en karta.
Några "förespråkare" såg den "ultimata" lösningen i placeringen av två "välfungerande" sjukhus, ett i varje ända av länet (E- tuna och Nyköping).

Men har Ni sett? Vad är placerat ungefär i mitten på länet?
Katrineholm!
Fördelar: Centralt placerat, är inte längre än ca 8 mil, varifrån i länet man än åker. På ungefär samma avstånd finns tillgång till inte mindre än två universitetssjukhus.
Och för "lättare skador", kan man då anlita den lokala vårdcentralen, eller varför inte något av "satellitsjukhusen" i Eskilstuna eller Nyköping.

Sätt Er gärna ner med en kopp kaffe och begrunda detta.

Argument som "nu ser det ut som det gör", avvisas med frågan - Hur ska det se ut i framtiden?

Ränta på investeringar

Det är så man "hisnar"!
Ett enormt resursslöseri och inte minst med "humankapitalet"!
Hela världen har "kört i diket", men några klarar sig nog...
Alla värnar om sitt, utan en tanke på att man med lite god vilja och samarbete skulle kunna vända trenderna. För vad lönar det att jäkta, om man har en galen riktning?
Skadorna blir ju inte mindre bara för att det är fler som lider?

Det är inte utan att man blir avundsjuk på alla dem som lyckats landa på rygg i rännstenen, för de kan ju ändå se stjärnorna iaf. nattetid.

LÅGKONJUNKTUR!

Och som tur är, så är det inte mitt fel.
Jag tycker att jag ändå försökt att marknadsföra "Sunt förnuft", på ett förnuftigt sätt. Men vad hjälper väl det?

Med svensk bitterhet så måste jag konstatera att det är svårt att "bli profet i sin egen stad".

Känslan jag förnimmer, tror jag kan jämföras med den som påstod att "jorden är rund", hade.
Han fick ju till och med kyrkan emot sig, men så långt hoppas jag inte att det kommer att gå!

För den "nyfikne" så har jag skapat en hemsida, som har adressen: "utvecklingsakuten.ezbiz.se", där jag tycker mig ha presenterat min idé, på ett kort och kärnfullt sätt.
Själva "metoden" är känd sen långt tillbaka och brukar ibland refereras till som "sunt förnuft".
Dessvärre så är det omöjligt att sas. "ta patent" på detta, men jag tycker mig se en "viss brist" på det, och varför inte försöka "saluföra" sig som "Katalysator".

Jag har varit "arbetssökande" i över fem år och försökt att få AF's representanter att förstå att något "måste göras" åt denna "brist". Men inte då! Jag började att argumentera våren -03, då jag för första gången kom i kontakt med AF. Jag fick gå en "starta- eget"- utbildning, men sen blev det "tvärstopp". Ingen av AF's handläggare kunde se att det förelåg ett "visst men dock" behov. Förvånad så frågade jag om de inte läste tidningar eller såg på TV. För media var då som nu "smällfull" med rapporter om missförhållanden på skilda ställen, ss.skolor, arbetsplatser och i stort sett överallt där människor "kommer samman".
Jag läste i någon tidning att man år 2004 värderade kostnaderna för långtidssjukskrivningar orsakade av "utmattningssyndrom" till ett värde av "hisnande" 100 miljarder! Inräknat kostnader för vård och behandling, förlorad arbetsinkomst osv. Dessvärre hade man inte "vågat" uppskatta "det mänskliga lidandet", ens med "en spänn".